Header Image

Kallt som kaffe

Hej och kul att du hittat hit! Jag heter Maria och blev mamma vid nyss fyllda 42 år. Jag lever med min sambo Mattias, vår dotter Molly på sex månader och varannan vecka utökas familjen med Mattias två killar på 8 och 19 år. Så vi har en bra spridning på ålder på barnen :) Vi håller på att bygga vårt drömhus så det är mycket hus den här bloggen kommer att handla om. Och om barn såklart. Och livet. Och kallt kaffe. Ja, livet alltså.

Profile Avatar

10 månader

Publicerad,

Igår fyllde Molly 10 månader och jag säger som vanligt, 10 MÅNADER! Vart tar tiden vägen? Om två månader fyller hon ett år och är officiellt ingen bebis längre. Idag var vi på BVC på 10 månaders kontroll och allt såg bra ut, hon följde sina kurvor och ligger på medellinjen på allt utom längd där hon är längre än snittet. Både jag och Mattias är ju långa så det är kanske inte så konstigt att hon är en lång bebis. Annars pratade vi lite utveckling och bokade in nästa besök när hon är ett år, då är det läkarbesök och vaccination. Jag frågade om Emla-plåster och hon visade vart vi skulle sätta dem, vi hade satt på det inför förra vaccinationen och det verkade göra en jätteskillnad på Molly. Så det ska vi fixa inför nästa gång också.

Vi pratade även lite om mat och framför allt det här med välling på nätterna. Efter den där natten förra veckan då hon sov en hel natt utan välling känner jag mig helt plötsligt väldigt motiverad att vänja henne av med nattmålet. Det var så skönt att slippa gå upp och fixa med välling mitt i natten. Men vi får se när vi orkar ta tag i det, just nu sover hon så himla oroligt så det kanske inte är bästa tillfället just dessa dagar.

I väntrummet på BVC

Molly är i en sån underbar ålder nu, jag vet ju att jag tycker det varje ny månad men det blir väl helt enkelt ännu härligare hela tiden. Hon är så glad och charmig och hittar på bus hela tiden. Hon förstår allt mer och vet till exempel mycket väl att hon inte får ta fjärrkontrollen på bordet. När vi glömt den inom räckhåll så smyger hon snabbt dit och sen står hon och kollar på oss med bus i blicken och väntar på att vi ska rusa fram och ta den. Det är också oerhört skönt att hon helt verkar ha kommit över sin rädsla för nya människor, förut kunde det ta lång tid innan hon vande sig och hon började ofta gråta om det dök upp en ny person lite för plötsligt. Nu ler hon oftast direkt bara någon tittar åt hennes håll på en restaurang och hon skaffar sig nya kompisar överallt. Hon charmade ett helt bord när vi var på brunch i helgen, hon skrattade och vinkade så fort de tittade åt hennes håll, sötnosen ❤️

Hon står mycket stadigare nu, den senaste veckan har hon börjat kunna stå en liten stund utan stöd och hon går även med allt mindre stöd så nu kanske det inte är så jättelänge kvar. Eller så kanske det dröjer flera månader tills hon tultar iväg, man vet ju aldrig.

 

 

Full I bus ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *