Gravid vecka 17

Den här graviditeten har fått väldigt lite uppmärksamhet hittills om jag jämför med hur det var när jag var gravid med Molly. Då hade vi all tid att fokusera på bebisen i magen och allt var nytt och spännande. Det har inte blivit samma sak den här gången med husbygge, flytt och en liten ett och ett halvt-åring som tar upp hela ens värld ❤️ Men nu tänker jag iallafall ge den här bebisen i magen lite uppmärksamhet genom veckouppdateringar. Det är synd att jag inte hade börjat blogga än under graviditeten med Molly, det hade varit spännande att jämföra hur det kändes i de olika veckorna. Men lite kommer jag iallafall ihåg, det var trots allt inte så jättelänge sedan.

Det får bli en tråkig hissbild igen, när jag kommer hem efter jobbet är det kolsvart ute och helt omöjligt att fota. November, yay.

Igår gick jag in i vecka 17 (16+0) och kan inte riktigt förstå hur fort tiden har gått hittills. Just nu mår jag väldigt bra och ibland har jag lite svårt att förstå att jag är gravid för det känns knappt i kroppen. Jag kommer ihåg att det var samma sak med Molly runt den här tiden, innan jag började känna sparkar lite mer regelbundet. Med Molly kände jag ingenting förrän runt 20:e veckan. Eller rättare sagt, jag hade känt något då och då men jag var inte alls säker på att det var sparkar jag kände. Men någon gång runt vecka 20 insåg jag att det verkligen var bebisen och jag förstod att jag hade känt henne under ett par veckor. Denna gången kände jag någonting redan i vecka 13-14 men det hände kanske en gång på en vecka. Nu känner jag kanske någon gång per dag. Jag längtar efter att sparkarna ska kännas tydligare och oftare, det känns mindre oroligt när jag får känna rörelserna regelbundet och det blir såklart också mer verkligt och mysigt.

Har jag några cravings då? Nja både ja och nej, jag var illamående en del fram till vecka tio-elva och då smååt jag konstant, helst tomater, clementiner och Bärry Blåbärsyoghurt 🙂 Illamåendet har gått över nu men clementiner och blåbärsyoghurt äter jag fortfarande. Med Molly hade jag inga direkta cravings, men jag åt även då mycket tomater och clementiner och ganska mycket godis. Godis har jag faktiskt varit lite mindre sugen på den här gången, men det kommer säkert om jag känner mig själv rätt…

Den här gången var jag mer illamående men det skulle ju kunna bero på att jag sov betydligt mer förra gången än vad jag gör nu. Tack och lov har den värsta tröttheten gått över och nu är det nog mest bara den vanliga småbarnsföräldertröttheten kvar 🙂 En sak som har varit exakt lika i de två graviditeterna är den konstanta snuvan och nästäppan, jag är en storförbrukare av nässpray. När jag var gravid med Molly försökte jag i början att testa med koksaltlösning och annat som det står överallt att man ska använda men till slut fick jag ge upp, det är ingenting annat än nässpray som funkar.

Det känns så himla skönt att de flesta har fått reda på det nu under de senaste veckorna, det blir genast så mycket mer verkligt när det inte är en hemlighet längre.

Kram!