Sju månader
Igår fyllde lillskruttan sju månader. Jag antar att alla föräldrar känner så här men, JAG HINNER INTE MED. Hon har blivit så stor, bara den sista veckan har det hänt enormt med saker. Som jag nämnt förut så är några av sakerna hon lärt sig den senaste veckan att krypa, att sitta, att resa sig upp till knästående och nu de senaste dagarna har hon några gånger lyckats resa sig upp helt. Dock med väldigt dålig balans så det blir ingen långvarig stund på fötterna. Jag har inte riktigt fattat än att hon kan krypa, det är så ovant. Rätt vad det är så kryper hon fram till mig och sätter sig och pillar på mina fötter eller vill bli upplyft, så sjukt gulligt. Vi väntar otåligt på grindarna till trappan som borde ha kommit för länge sen, så typiskt att det ska dra ut på tiden när det är något extra viktigt.
Sömnen är det fortfarande lite si och så med även om det har blivit något bättre. Hon vaknar ungefär varannan, var tredje timme från klockan 01. Jag har tänkt att jag ska ge henne välling när hon vaknar första gången så kanske hon håller sig mätt lite längre och jag kanske kan minska lite mer på amningen. Jag har bara inte orkat ta tag i det ännu, det är så lätt att lyfta över henne i sängen så att hon får äta medan jag halvsover istället för att gå upp och gå ner i köket och stöka runt med välling. Men nu ska jag tvinga mig som sagt. Det skulle vara skönt att så småningom kunna sluta amma, dels så känns det som att det är dags nu och dels så blir det så mycket lättare för både Mattias och Molly de gånger jag inte är hemma när det är läggdags.
Hon är annars inne i en väldigt nöjd period just nu, enligt den utvecklingsappen jag har så borde hon vara inne i en missnöjd period så det är ju trevligt när den har fel åt det hållet. Hon blev dessutom ännu nöjdare när hon väl lärde sig att krypa, jag tror att det var frustrerande för henne att inte kunna ta sig någonstans. Hon är en väldigt aktiv bebis som vill framåt och uppåt mest hela tiden så när hon äntligen kunde ta sig dit hon ville själv verkade ett lugn ha kommit över henne. Nu kan hon krypa fram till en leksak och sätta sig och leka med den och ibland kan hon roa sig själv långa stunder. Molly har alltid varit en glad bebis men nu är hon en riktig solstråle. På morgonen brukar hon väcka mig genom att buffa på mig och när jag tittar upp ger hon mig världens största leende. Det finns inget bättre sätt att vakna på <3