I helgen blev den här lilla godingen hela två månader. Det känns som att det var betydligt längre sedan jag var gravid och jättestor och han fortfarande låg därinne i magen. Han har kommit in helt naturligt i vår numera inte så lilla familj ? Jag har dock lite dåligt samvete över att han mest får hänga på och att jag inte har samma tid för honom som jag hade för Molly när hon var liten. Och såklart även dåligt samvete för Molly för att jag inte hinner med henne på samma sätt som förut. Detta ständiga dåliga samvete. Men samtidigt tror jag faktiskt att de tycker att det är värt det, att få ett syskon i nära ålder att växa upp tillsammans med. Dessutom har jag blivit betydligt mer effektiv med varje barn, märkligt hur det funkar det där. Men bra ?
Den senaste månaden har det verkligen hänt otroligt mycket i Elias utveckling. Från att ha varit en pyttebebis som antingen sov, åt eller skrek är han med på ett helt annat sätt nu. Han kan ligga långa stunder och titta på saker och han skrattar när vi pratar med honom. Han har även börjat ”prata” de senaste veckorna, så himla gulligt när han svarar på tilltal ? Han sover fortfarande helt ok på nätterna, om han äter vid 22-23 tiden när vi går och lägger oss sover han oftast till 03. Sen brukar han vakna vid 06 och äta och oftast somnar han om efter det. På dagen har han inga direkta rutiner med sömnen utan det beror på vad vi gör. Om jag går ut och går sover han oftast en längre stund, likaså om han får sova utomhus i babysittern när vi är i stugan. Han verkar vara en ganska cool kille så här långt som oftast är nöjd så länge han får vara med och vara nära.
Och om jag förut hade någon fundering på hur det skulle vara möjligt att älska ett barn till så mycket så behöver jag iallafall inte fundera längre ❤️
Sicken fin kille! ❤️