Idag går jag in i vecka 22 och ja jag vet, det här börjar bli tjatigt nu men hjälp vad snabbt det går. Magen blir bara större och större och nu börjar jag på riktigt fundera på hur den ska se ut om drygt fyra månader. Bortsett från att jag ser tokgravid ut och det börjar bli svårt att böja sig ner och jag är allmänt otymplig så känner jag inte så jättemycket av graviditeten. Mer än att den lille där inne nu har börjat böka runt med besked och jag känner rejäla sparkar ibland. Jag kan inte komma ihåg att jag kände det så här tydligt med Molly vid denna tiden men jag kanske har glömt.
Jag har skrivit någon gång tidigare om att jag haft ont i höften och tänkt att det kanske är foglossningen som har startat men nu misstänker jag att det är ischias istället, det är som att det är en nerv som är i kläm och det strålar ner mot baksida lår. Jag har haft ganska ont några gånger men dagen efter är det som bortblåst så det känns ju inte alls som foglossning. Är tacksam att den håller sig borta så här långt. Jag sover även bra än så länge vilket är helt underbart. Och med bra menar jag att jag sover när Molly sover för det är ju trots allt så att jag är mamma till en sömnterrorist 🙂 Vi har faktiskt gett upp det här med att hon ska sova hela natten i sin säng, det gick inte att vakna en gång timmen hela natten i flera veckors tid. Så nu sover hon i sin säng tills hon vaknar första gången och då flyttar vi över henne till oss och alla sover fantastiskt mycket bättre. Hur det ska bli sen när det kommer en bebis som också ska få plats, om inte i vår säng så iallafall i sovrummet och ammas och vara vaken på nätterna har vi inte hittat någon lösning på än. Förhoppningsvis kan vi göra ett nytt försök med att hon sover i sin säng i sitt rum om ett tag om hon har en bättre period sovmässigt. Det vore synd om bebisen väcker Molly på nätterna för att de sover i vårt sovrum båda två men vi får se hur det blir, det löser sig alltid på något sätt.
Både jag och Mattias har nog börjat inse på riktigt denna helgen att det kommer en liten bebis till oss om några månader. Vi såg så många bebisar när vi var i Göteborg i helgen så då blev vi påminda om det på ett mer verkligt sätt. De är ju så små! Jag har helt hunnit glömma bort hur man ens bär på en sån liten. Men det kommer komma tillbaka såklart, med Molly hade jag ju ingen aning om hur jag skulle göra med någonting och det gick ju bra det med 🙂 Det ska bli roligt att börja prata lite mer med Molly om att det ska komma en bebis men det är lite för tidigt än. Vi tänkte köpa en bok om att få ett syskon så vi kan läsa och prata om när det är dags. Det ska bli så himla spännande att se hur hon kommer att vara som storasyster ❤️
Senaste kommentarer